Vi har sett det lite överallt. I affären och på kafét där den medvetna stadsbon likt en blodhund söker efter de gyllene märkena. Det ska vara ekologiskt och om det inte kan vara närodlat så ska det vara beprytt med en Fairtradelogga. Ju fler märken desto bättre ni vet. Och det är väl ingenting fel på att vilja äta ekologisk mat. Kroppen är själens tempel som vi alla vet. Men så kommer det till det här med Fairtrade. Varför skulle detta nödvändigtvis vara så bra? Jag blev inspirerad av Niklas Bergrens inlägg och tänkte spinna vidare på det här med fairtradehysteri en aning.
För två år sedan lyssnade jag på en debatt mellan en timbrokille, en fairtradetjej samt en nationalekonom rörande Fairtrades vara eller inte vara. Timbrokillen ansåg att frihandel var lösningen och att Fairtrade mest var en "piss in Mississippi". Tjejen från Fairtrade menade istället att en märkning var på sin plats - "jag vill veta att just det jag äter har kommit hit på ett schyst sätt". Damen från Neken var mest förvirrad och pratade om handelsmodeller som ingen förstod någonting av. Men vad är då Fairtrade? Enligt organisationens egen hemsida:
När du väljer Rättvisemärkt bidrar du till förbättrade arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer. Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
Barnarbete och diskriminering motverkas. Demokratin och organisationsrätten främjas
Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt. Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas
Barnarbete och diskriminering motverkas. Demokratin och organisationsrätten främjas
Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt. Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas
Gud så bra tänker man. Vem vill inte ställa upp på detta? Ajajaj, som vanligt gäller det att tänka till. Enligt ekonomen Paul Carrier innebär Fairtrade att jordbrukare från fattiga länder låses fast i produktion av vissa varor som aldrig kommer att kunna lyfta dessa länder ur fattigdom. De tvingas fortsätta producera Fairtradeprodukter medan de egentligen skulle behöva en större produktdifferentiering. Fairtrade ser till att produktionen blir småskalig och ofta familjeägd, vilket kanske känns bra rent spontant, men där sidoeffekten blir dåliga incitament för effektivisering. Vidare ser Fairtrade till att garantera ett lägsta pris på de varor som är märkta vilket skapar ett överutbud vilket i sin tur gör att bönder som inte omfattas av Fairtradeprojektet sjunker djupare ner i fattigdom. Sist men inte minst så är det främst redan halvrika jordbruksnationer, där Mexico intar en ledande ställning, som innefattas i Fairtradeprojektet. Långt fattigare bönder har alltså inte särskilt mycket att hämta.
Detta är bara en studie, men ponera att författaren faktiskt har rätt. I så fall är inte Fairtrade en piss in Mississippi utan någonting som faktiskt förvärrar för världens fattiga jordbruksländer på mer aggregerad nivå och på lång sikt. Att köpa Fairtrade blir då främst ännu en konsumtionsprodukt för oss i västvärlden för att lindra vårt dåliga samvete. Man köper en produkt med en logga för lite dyrare pris och sedan känner man sig duktig. Man vet att "sin" bonde har det bra. Men vad är egentligen viktigast? Att den bonde som har producerat just ditt kaffe har det bra, eller att alla världens kaffebönder faktiskt kan komma ur sin fattigdom? Fairtrade behöver inte stå i motsats till frihandel, vilket är och förblir reformen med stort R för att se till att lyfta Syd ur fattigdom. Men Fairtrade är knappast lösningen, utan kan kanske i värsta fall till och med förvärra.
______
Läs även andra bloggares åsikter om Fairtrade, handel, ekonomi, samhälle
Inlägg
2 kommentarer:
Ja du Linuz, det här känner jag att jag måste kommentera på, även om jag är på jobbet & inte har mer än ögnat Niklas Berggrens inlägg, men hans filosofi verkar ju vara att han hellre köper icke-fairtrade kaffe från utarmade etiopier än fairtrade från relativt välmående (kanske?) mexikaner. Fair enough, jaha.
Och precis som du säger är det av vikt att Fairtrade inte låser möjligheter till fri handel, och visst, att jag köper fairtrade kaffe kanske bara är en droppe i havet. Men utöver droppen som får mig att må lite bättre vill jag ändock fortsätta tro att den fyller fler syften.
På sikt måste ändå företag på bredare front inse att arbetstagares rättigheter, mänskliga rättigheter och hållbart miljötänk är ett måste för produktionens långsiktiga hållbarhet. Och vad ska få företagen, producenterna att förändras? Konsumenterna. (och möjligen även staten genom regleringar eftersom marknaden inte verkar styra upp det här med hållbarhet på egen hand, men låt mig lämna den diskussionen åt sidan för nu..)
Genom att handla fairtrade kan du alltså visa att du är en medveten konsument som inte vill dricka kaffe producerat med kemikalier av outbildade minderåriga, utan är villig att (för nu) betala några kronor extra för att stärka och stötta schysst produktion. Det hela blir en symbol som kan utgöra incitament för företag underifrån. Konsumentmakt. På sikt vill vi ju att all produktion ska vara schysst tillverkad, så att stämpeln helt sonika kan tas bort och diskrimineringen mot bönder som i dagsläget inte har råd att ansluta sig till fair trade certifiering, kan upphöra.
Om debatten skiftar till att handla om att ställa sig på de onda eller godas sida genom att stötta mexikaner eller etiopier blir den alltför onyanserad, tycker jag. Alltså, på lång sikt hoppas jag att fair trade märkningen kan försvinna, men fram till dess kan jag i alla fall visa mitt stöd för (någorlunda) schysst tillverkning genom att välja fair trade.
@ Malin. Din åsikt delas nog av väldigt många. Jag vill också poängtera att min huvudpoäng inte var den samma som Niklas Berggren - nämligen att det är mer synd om Etiopien än Mexiko. Och jag vet att vi är ense om att frihandel är lösningen på lång sikt. Men din och många andras inställning till fairtrade grundas på att det kan göra nytta - liten men ändå positiv. Och i så fall håller jag med dig att det är jättebra att köpa fairtradeprodukter. Eller som du själv skriver: Det kanske är en droppe i havet, men det handlar om att ta ställning. Det den här rapporten handlar om (se länken) är att Fairtrade tyvärr på lång sikt snarare förvärrar än förbättrar. Att produktdifferentieringen släpar efter. Och i så fall så är Fairtrade inte en droppe i havet - i positiv bemärkelse. Som sagt: Detta är bara en rapport, men om det är så att Fairtrade håller tillbaka viktig strukturomvandling så återstår mest effekten av "glad och nöjd i-landskonsument" på lång sikt. Och ifall det är så handlar det ju inte bara om att ta ställning. Man måste ju ta ställning för något som faktiskt fungerar.
Skicka en kommentar