Jobbigt läge för Spanien och Grekland...och Sverige?

Ibland kan man fastna i den lilla bubbla som den svenska politiska debatten befinner sig i. Regeringen anklagar oppositionen för att komma med ofinansierade utgiftsökningar. Oppositionen anklagar regeringen för att komma med ofinansierade skattesänkningar. Ungefär där brukar det hela stanna och sedan anklagar båda sidor varandra för att både vara för slösaktiga och snåla på en och samma gång.

Tillåt mig att ge lite perspektiv. Sveriges statsfinanser är bland de bästa i hela EU och detta tack vare både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det är lätt att som svensk slå sig lite för bröstet och fnysa åt de slösaktiga sydeuropéerna som inte verkar ha någon koll på vare sig utgifterna eller den officiella statistiken. Situationen i Grekland med manipulerad statistik samt statsfinanser som är närmast komiskt illa skötta kan få den mest kulturtolerante att undra vad de egentligen håller på med där nere vid Medelhavet. I Spanien är det inte bättre. Arbetslösheten är nu ungefär 18 % och budgetunderskottet är 9,5 %. Frankrike har nu en statsskuld ungefär motsvarande 76 % av BNP. Det känns helt klart inte så skönt med tanke på att stabilitetspakten och konvergenskriterierna för EMU kräver att statsskulden enbart får överstiga 60 % av BNP samt att budgetunderskottet max får vara 3 % per år. Problemet med en allt för stor statsskuld och för stora budgetunderskott är att de tenderar att förstora sig själva. Man får betala allt mer i ränta för redan existerande skuld, vilket innebär att man måste låna ännu mer, vilket innebär ännu större räntebetalningar, vilket innebär ännu större statsskuld...

Problemet med en stor statsskuld och för stora budgetunderskott är att detta tenderar att driva upp räntorna. Stimulanspaket för att komma ur en lågkonjunktur är en sak, men ifall detta driver upp statsskulden allt för mycket hotar detta tillväxten på lång sikt. Även Keynes var klar med att den ekonomiska politiken måste vara trovärdig och statsbudgeten måste visa ungefär plus minus noll över en konjunkturcykel. Problemet är bara att vissa länder går med ständiga underskott. Frankrike är ett gott exempel där statsbudgeten har gått back i ett flertal år i rad - alltså även under högkonjunktur - och vi kan alla förstå att detta inte är hållbart i längden. Den ökande skuldsättningen för ett flertal I-länder kommer i slutändan innebära en allt sämre investeringsklimat vilket i sin tur leder till allt lägre ekonomisk tillväxt. Man kan med rätta fråga sig om EMU-samarbetet i över huvud taget fungerar när länder så uppenbart bryter mot det uppställda regelverket flera år i rad.

Regler för att inte låta budgetunderskotten driva iväg tror jag är väldigt viktiga. Politiker är i sin natur kortsiktiga och frestelsen att satsa lite extra är allt för stor. Man sänker gärna en skatt eller höjer en utgift när det börjar närma sig val för att öka möjligheten att bli återvald. Budgetregler är vi överens om i Sverige, med ett viktigt undantag. Vänsterpartiet motsätter sig budgetreglerna och i stort sett det mesta som är rationellt ekonomiskt sett. Detta ifrågasättande har fortsatt långt efter det att samarbetet med SAP blev officiellt. Det är rent utsagt tragiskt att ett parti som Socialdemokraterna som tillsammans med de borgerliga partierna genomdrev budgetreglerna nu vill sätta sig i regering tillsammans med ett så pass oseriöst parti som Vänsterpartiet.
_____
Läs även andra bloggares åsikter om Spanien, Frankrike, Grekland, politik, ekonomi, samhälle, Vänsterpartiet, val2010